Har det legat på ek?

Jag tror att många frågar för att de känner en doft som de associerar till ekfat (t.ex. vanilj, kaffe eller kokos). Eller för att de inte känner den och då vill få bekräftat att vinet inte har haft kontakt med ek. Andra frågar för att de säger sig inte alls tycka om ekfatslagrade viner.

Men riktigt så enkelt är det inte. Att vinet har legat på fat är inte samma sak som att det har ekfatskaraktär. Åtminstone inte om man med det menar de där tydliga aromerna som ett nytt eller nästan nytt fat ger.
Nu är det inte alla vinmakare som strävar efter eller ens vill ha de där intensiva smakerna. Nej, det finns fler anledningar till att välja ekfat. Till skillnad från en tank i stål eller glasfiber så tillåter nämligen ekfaten vinet att andas. Under denna lätta påverkan av syre utvecklas vinet långsamt och blir mjukare och rundare. Och den effekten är det många som vill åt – inte minst när det gäller röda viner.

Beroende på vad vinmakaren vill uppnå så finns det alltså en mängd val att göra bara vad gäller fat. Nya fat ger mera smak än gamla och små mer än stora. Typen av ek och var den har vuxit spelar roll precis som hur stavarna klyvs och torkas, hur faten binds och hur mycket de rostas. På den här nivån så blir det finlir för de flesta av oss, men hursomhelst så påverkas vi i slutänden. Ekfat är nämligen alltid en kostsam historia.