Att lagra eller inte lagra
Okej, det finns viner som är riktigt tjuriga som unga och som verkligen behöver några år på sig för att visa sitt bästa jag. Större delen av de viner som du hittar på Systembolaget är dock färdiga att dricka direkt. Om vi bortser från de allra billigaste så kan du låta flaskan ligga något år utan att den förändras särskilt mycket åt varken det ena eller andra hållet, men mycket mer än så blir det inte.
Men om man då vill lagra?
Ja, en första indikator är faktiskt priset. Det behöver inte betyda att det måsta vara ett jättedyrt vin för att det ska gå att lagra (och det finns förstås inga exakta sanningar) men man ska inse att alla val – druvor, tillverkning, lagring, förpackning och förslutning – påverkar resultatet. Och prislappen. Ett vin som har gjorts med större omsorg om detaljerna har helt enkelt bättre förutsättningar att åldras med behag än ett enklare.
Men sen då?
För det första måste vinet innehålla något som gör att det överhuvudtaget tål lagring. För röda viner är tanniner och alkohol viktiga parametrar, i vita är det främst syran – ibland i kombination med sötma – som gör jobbet.
Med tiden kommer tanniner att blir mjukare och syran mindre aggressiv. Alkoholen och sötman finns kvar men flyter liksom ihop med det andra så att det blir en mera harmonisk helhet. Hmm… det där lät kanske lite flummigt, men prova så förstår du förhoppningsvis vad jag menar!
Dessutom bör det finnas ett visst mått av fruktighet och fyllighet så att det finns något att jobba med – något som faktiskt kan utvecklas.
Så vad är det som händer?
Det första man lägger märke till är färgen.
Vita viner blir mörkare med åren och går från att vara ljust gulgröna, via halm- eller gyllengult för att till sist bli nästan bruna.
Röda viner blir däremot ljusare när de lagras. I början är de vanligtvis mörkt röda med en blålila ton. Det övergår successivt till rubinrött och tegelfärgat, innan även de röda vinerna slutar som mer eller mindre bruna.
Förändringen i doft och smak är inte lika förutsägbar och den skiljer en hel del mellan olika viner. Det som är gemensamt är att unga viner vanligtvis doftar och smakar mycket frukt och bär. Inte så konstigt kanske – det är ju trots allt druvor. I en del känner man också spår av växtplatsen (mineraler) eller tillverkningen (från t.ex. jäst eller ekfat).
Med tiden dämpas druvkaraktären och ersätts av andra aromer och nu blir det genast lite trickigare. De vita vinerna kanske beskrivs med ord som t.ex. torkade frukter, honung eller petroleum (betydligt godare än det låter!), de röda med skog, svamp, kanske läder eller stall.
Dofter och smaker vävs samman och det blir allt svårare att identifiera enskilda komponenter. Det är då man tar till begrepp som ”komplext”.
När du kommit fram till om vinet kan lagras eller inte så är frågan alltså egentligen bara vad du gillar bäst. Det unga fruktiga eller det äldre med dofter och smaker som kan upplevas som lite mera utmanande? Kanske är det för dig, precis som för mig, olika för olika vintyper?
