Taco fiesta
Av någon anledning kommer jag faktiskt ihåg exakt var och i vilket sällskap jag åt tacos för första gången. Året bör ha varit 1985 eller 1986 och jag minns att jag upplevde framförallt spiskummin som en lite skum bekantskap. Mycket har hänt sedan dess - både med mina smaklökar och med de svenska matvanorna.
Taco står numera på matbordet var och varannan fredag i många hem och har därmed nästan fått dåligt rykte. Men är det inte lite oförtjänt? Visst, det klart att man tröttnar om det blir allt för ofta. Och visst, halvfabrikaten som gör att det går just så där fort och lätt som är så skönt en fredag, är kanske inte alltid de allra mest spännande. Men om vi tänker lite bortom det, så är väl själva idén genialisk, eller hur? En enkelt tillagad måltid bestående av komponenter som var och en plockar ihop efter eget tycke och smak och lägger i ett bröd. Kanske själva plocket dessutom inbjuder till att sitta kvar lite länge runt matbordet? Vad behöver man egentligen mer efter en arbetsvecka?
Hmmm… ja, det skulle vara vin då. Men funkar det verkligen till? Och vilket ska man välja i så fall?
Jag fick just den frågan för en tid sedan och för att svara så bjöd jag ihop ett gäng, lagade lite olika rätter och köpte några flaskor vin. Och så provade vi tillsammans. Och vet du – det funkade alldeles utmärkt!
Oavsett vilka favoriter man har så blir det gärna en salig blandning när man äter tex-mex. Hetta i någon mån, mer eller mindre framträdande kryddor, syra, grönsaker och kanske frukt. Hettan gör att man med fördel väljer bort viner med allt för mycket strävhet och i stället letar efter fruktighet och kanske till och med en liten restsötma. Syrliga tillbehör smakar ännu bättre med lite syrlighet i vinet och rätten som helhet – rustik och kryddig – gör att jag även avstår från de lätta och mera eleganta vinerna. Efter den snabba analysen landade följande viner i våra glas:
Först en Pinot Gris från Alsace; 2016 Bestheim Pinot Gris, nr 2899, 99 kr. Frisk, fruktig doft och smak av kryddor och gula frukter. Förhållandevis fylligt och med en viss sötma (7g/l för den som vill hålla koll).
2016 Mc Manis Viognier, nr 6290, 99 kr. Även här hittar vi såväl gula frukter som kryddor, men det här vinet upplevs som lite fylligare än den föregående medan syran däremot är mera dämpad och vinet i det närmaste torrt.
Vårt första röda vin är en enkel men god amerikansk Pinot Noir; 2015 Irony Pinot Noir, nr 6694, 149 kr. Det här vinet var det lättaste av de fyra vilket bidrog till att göra de fina tanniner lite mera framträdande. Smak är klassiskt ”Pinot Noirsk” med röda frukter och viss kryddighet från faten.
Slutligen 2016 Lynx Petit Sirah, nr 72387, 109 kr. Lite tjatigt kanske, men även det här vinet är – förstås – fruktigt (jag skrev ju att det var en av parametrarna när jag valde!). Här får den mörka frukten sällskap av vanilj samt en lätt ton av kaffe och lakrits. Det är fylligt och smakar mycket vilket säkert förstärks av att det även här finns en del socker kvar (8 g/l).
Som vanligt när det gäller vin så hade vi olika favoriter, men någon fördel ska man ju ha av att vara den som skriver så därför kan jag avslöja att mina var Bestheim och Lynx. Båda med rejäl fruktighet och båda med en liten restsötma som ändå balanserades av syran. Sammantaget gör detta att de för min del funkar väldigt bra till såväl kryddor som fruktiga inslag.
Men maten då? Ja, egentligen krävs det inte så mycket för att göra även den lite mera spännande. Man behöver faktiskt varken bygga en egen barbecue eller kavla egen tortillas (även om just det sistnämnda är både kul och gott om man har tid). Det kan räcka med att pickla en lök, se till att guacamolen är lite lagom bitig, byta ut den färdiga kryddblandningen mot egna kryddor eller kanske hacka ihop en salsa eller två.
Till vår provning köpte jag bröd i lite olika varianter och lagade en barbecuekryddad gryta med färs och bönor samt en ugnsstekt, kryddig laxsida. Som tillbehör och toppings bland annat; guacamole, pico gallo, ananassalsa, pickad rödlök och diverse grönsaker.
Foto: Sofie Lärkhammar
