Salsiccha, svamp och sangiovese
Svampsäsong eller inte. Hittar du inga kantareller vare sig i skogen, på torget eller i frysen så ersätt med annan svamp som till exempel skogschampinjoner.
Om du inte har upptäckt gnocchi så måste jag säga att det är hög tid. Och har du redan provat så vet du förstås precis hur gott det är. De här små ”klimparna” av kokt potatis, vetemjöl och ägg serveras som alternativ till pasta i Italien. Då är det vanligtvis en del av en större måltid, men här hemma äter jag dem gärna som huvudrätt. Det är inte speciellt svårt att göra själv, men jag tycker att de man hittar i butikens kyldisk funkar utmärkt (observera dock att detta är något helt annat än den torkade pastan med samma namn). I just den här rätten vill jag gärna ha lite yta på min gnocchi och därför börjar jag med att koka dem så att de hinner svalna lite. Du förstår snart varför…
Sen är det dags att steka kantarellerna. I smör – absolut inget annat än smör för kantareller! Krydda med salt och peppar och tillsätt gärna en liten klyfta skivad vitlök. Häll på grädde och låt det puttra några minuter under tiden som du skivar ett par färska italienska salsicciakorvar och steker knapriga.
Låt även den kokta gnocchin göra ett snabbt besök i stekpannan så att de får en lite krispig yta (det är i det här läget som det är bra om den hunnit svalna lite – nykokta klibbar de lätt ihop i stekpannan). Rör ner gnocchin i svampen. Lägg upp på tallrikar, toppa med salsicca, hyvlad parmesan och kanske lite strimlad basilika. Och så valfritt grönt till förstås.
Som följeslagare till svampen, grädden, osten och den lite kryddiga korven väljer jag ett glas rött från Toscana; Brancaia, nr 75501, 142 kr. Toscanas och Italiens nationaldruva Sangiovese får här sällskap av de mera internationella Merlot och Cabernet Sauvignon. Kryddigt, mustigt och med doft och smak av mörka bär och faten det lagrats på. Som gjort för höstrusk och tända ljus alltså!
PS: Och om du vill uttala gnocchi som en äkta italienare; njå'k:i
